Mad

Gaah va trött jag är. Men jag vill inte sova, eller jag kan inte. Det är alldeles för tidigt och för svårt, jag skulle gärna bara lägga ner huvudet på min hårda kudde och slappna av, men det är något som fortfarande tynger mitt hjärta. Det har varit jobbigt nu på sista tiden, det har det verkligen. Det hände mkt på sommarlovet som inte riktigt har klarnat upp än, och det hjälper ju inte att en av många inblandade är i ett helt annat land. Det va en period där ett tag då jag ständigt frågade mig själv samma frågor om och om igen. De frågorna löd Varför just jag? Varför kan det aldrig gå som det ska för mej?
Som sagt, det har varit mycket svårt på senaste tiden och människor i min närhet har till och med blivit sårade. Jag vill inte att det ska vara så. Det blir för mkt. Gråta är en underbar lättnad, men svårt när det verkligen är tillfälle.
Att bero på tårkanal. Jag grät en tår idag, tillägnat till Joakim Ivarsson som bara skrev massa vackra ord i en konversation på msn. Han är verkligen saknad och det va precis det jag berättade för honom. Men samtalsämnet fick lov att bytas ut relativt snabbt eftersom både han och jag tyckte att det blev lite jobbigt. Jag vill bara att han ska veta att han alltid kommer vara en del av mitt härta, en del av min familj. Det kan ingen ändra på. Och det vet han..nu! <3
Undra om det någonsin kommer en tid i livet då alla är riktigt lyckliga. Jag och Mathilda börjar få klarhet i saker och ting, vilket inte är speciellt vanligt för oss. Det som är lite festligt är att allt händer oss samtidigt. Som i vintras tillexempel. Då va båda lite..ja, va ska man kalla det? Förtjusta - i varsin bekant, allt gick som det skulle tills det kom en dag då allt bara sket sig. Det hände oss båda. Depritionen kom på samma gång som besvikelen, både jag och Jackie va helt fucked up.
Men det gick över och under sommaren har det varit lite si och så med allt. Jag har mest varit förvirrad. Mathilda med.
Nu därimot tror jag att vi båda har fått lite perspektiv på livet och dess förtjusande egenskaper - samt dess brister.
Det känns bra. tror jag. vi får se. Det som är jobbigt är att det är så många andra som egenligen inte har med saken att göra som gärna vill lägga sig i och bry sig överflödigt, det är inte alls bra. Jag vill inte göra någon allt för besviken.

Mina ögonlock bränner i skallen på mig. Eller så är det kanske bara handdesinfektionen som fortfarande luktar. Jag spillde ut halva flarran i min väska idag, det stinker handsprit. Jag va hem till Ingela och Tobbe nyss med Jackie och tjålade lite. Det va mycket trevligt, dom är så underbara och trevliga allihop, verkligen. I like them a lot! :>
Nu måste jag nog sluta ögonen en stund och försöka koppla bort allt och bara sova. Jag förtjärnar lite skönhetssömn, det är verkligen va jag behöver. En sliten, risig Maddä behöver sova. Så God Natt allihop! Love and Trust Kiwi