Mad

Igår bar det iväg till Gävle - med Jessica, Mathilda, Ida och Hoffa - för att se Lars Winnerbäck. Det blev många pauser på vägen dit. Vi stannade bland annat två gånger bara i Falun :) Det är ju en så vacker och ljuv stad, så varför inte? ;> Nä men första gången så skulle Ida och Hoffa käka, då träffade vi Knä och Seb (klasskompisar) och Rickard. Det va verkligen ett kärt återseende måste jag säga. Dom fick varsin bamsekram och ett litet snack på dalmål, vilket dom uppskattade. Dom hade saknat mej, påstog dom iaf efter att jag hade berättat att jag saknade dom! :D haaha
Nästa stopp va hemma vid Mathilda i vårat älskade Norslund. Kisspaus. Sen drog vi igen! 
Efter en felåkning och många slingriga vägar inne i Gävle va vi äntligen framme vid ingången till Gasklockorna där Larsa skulle briljera. Maddä blev haffad i tullen, dom tog mitt paraply! Men vi va ändå där för tidigt. Så när vi kom slog vi oss ner på den grusbelagda marken för en vilopaus. Då hörde vi en kraxig skånska som strömmade ur högtalarna på lilla scenen. Där stog en tjomme vid namn Emil Jenssen. Han va en mkt festlig man måste jag säga. haha Men skånskan skar i öronen (förlåt Fredde!) så vi va tvugna att gå vidare till en annan plats. Det kom en fruktansvärd stank då och då från Idas skor. Inte så konstigt med tanke på att flickebarnet hade lyckats trampa i hundbajs eller liknande. det va fruktansvärt, men Jessica tyckte det va as kul.
På stora scenen började nu tonerna av Dan Andersson strömma ut. Inte framfört av honom själv förståss, inga spöken här inte! Nej, utan av Sofia Karlsson. En mkt söt kvinna med vacker röst. Det va fint.
Kvart över åtta började en annan söt flicka med underbart hes röst sjunga på lilla scenen. Där stog en helvild Miss Li och spred sin glädje över hela Gävle. Jag och Ida stog längst fram och plåtade. Hon är festlig måste jag säga.

En kvart före kickoff stog jag och Ida inklämda i folkmassan framför scenen där Lars skulle träda fram. En kvart som känndes som en hel timme måste jag säga. Det va verkligen olidligt spännande. Men vi hade guldplatser! Ca tre rader från staketet. Punktlig och elegant skuttade Lars W ut på scenen och folkets jubel ekade mellan tegelbyggnaderna. Det va underbart. Ett minne för livet. Två timmar av mitt liv jag aldrig glömmer. Han spelade gamla och nya låtar. som mix megapol fasst bättre! ;>
Jag får fortfarande rysningar när jag tänker på andra gången vi ropade ur honom på scenen för "En låt till".
Citat av Lars: Ärligt talat nu Gävle.. Hur ska jag gå hem när allt är såhär? Publiken jubel får håren på armarna att resas.
Larsa sjunger: Du frågar "Älskade dom dig ikväll?" (Publiken juuuuuuuuuuuuuuublar!)
Jag svarar "Dom älskar mej bara nu,
Den enda som verkligen älskar mej är du"
Du frågar "Tog du dom med storm ikväll?" (Aaaaaaaaaaaaaaaah!)
Jag kommer faktiskt inte ihåg,
Men mina fingrar säger att det var ett segertåg...
Publiken jublar mellan raderna som aldrig förr, just för att det stämmer så bra! Han tog mej verkligen med storm..
Sliten som fan vandrade trötta ben tillbax till bilen. Vägen verkade så mkt längre än den va på väg dit, vi va väl inte lika ivriga denna gång. Hem resan va låååååång. Ida och Jacket pallade bara till Falun. Jag och Jessica åkte hela vägen hem till Gränges. Ett stopp i Ludvika där vi åt på Donken. träffade Marre och Jes med vänner. Det va trevligt.
Där sätter jag punkt på kvällen. Jag va hemma halv 3. Somnade som en stock. Tack brudar och tack Lars W för en fantastisk kväll <3
Hoppas ni orkar läsa, och att ni förstår känslan att stå där.

idag har jag lekt med Jes. Vi tittade på I Am Legend, jag va livrädd. Men sen blev det sorgligt och jag grät. ojoj!
I love you Jes, my best boy-friend <3