Mad

Mina inlägg är mest lösa tankar nu förtiden, men det är faktiskt därför jag har min blogg - för att ha möjligheten att få ner mina tankar i skrift och för att inte behöva säga det med ord till folket. Jag är inte så bra på att prata..

Jag har så mycket på hjärtat just för tillfället. Mycke tankar och så. Jag vill så mycket, jag har ambitioner i livet som jag aldrig trodde skulle dyka upp. Jag vill åstakomma saker liksom, bli bra på saker och så. Jag vill lära mig måla, skriva dikter, ta sånglektioner, lära mig spela piano med mera! Jag vill så mkt, men det känns som tiden är sneppet krorrig.

Jag ser verkligen upp till mina äldre systrar och tar verkligen till mig det dom säger. Det är väl det dom är tillför kanske, för att hjälpa och vägleda mig eftersom dom har varit med om i princip samma saker när dom va i min ålder. jag hoppas att jag är en lika bra förebild för Amanda som Jenny och Johanna är för oss.
Jag vill kunna måla och vara lika musikalisk som Johanna, hon är en hejare på allt sånt kul och jag önskar ibland att jag hade hennes vilja och envishet för att lära mig. Hon har verkligen talanger som inte alla vet om, hon är så mystisk och..great! Hon är en så självständig människa som jag aldrig kommer att bli.
Jag vill vara lika enastående på att skriva dikter och förmedla en känsla som Jenny, hon kan verkligen få mig att gråta i alla lägen. Både varma glädjetårar när hon berättar om något vackert, men även hjärtskärande sorgsna tårar när hon berättar om en film eller en verklig händelse. Jag känner alltid med henne, i allt. Vi är inte bara lika till utseendet utan i hjärtat också. Dock inte så mycket i huvudet egentligen, jag önskar att jag va lika klok som både Jenny och Johanna då och då.. Men det känns ibland som om jag är lite av det svarta fåret i familjen, inte som någon annan liksom.
Morbror Mats frågade till och med mamma och pappa om jag va familjens pajas här om dagen, ska man ta det som en komplimang eller? Jag antar att det är bra att vara rolig, men för mig är det lite som om jag döljer det jag egentligen känner. Det är bara en fasad ibland, men oftast är jag bara mig själv. Madeléne. Mad..
Jag vill aldrig svika mina systar, jag hoppas att dom inte blir besvikna på mina beslut, jag gör allt för många misstag för att överleva att göra dom ledsna.

Amanda har sina bra egenskaper hon med, men som hennes stora syster så är det min uppgift att vara en förebild för henne och inte tvärt om. Jag konstaterar alltså här och nu att jag älskar mina systar till max, dom är helt enkelt det bästa man kan få. Mamma och Pappa är såklart en kategori försig, dom är allt. Min familj är allt, jag älskar dom <3

Nu rinner tårarna ner för mina kinder, inte för att jag är så värst ledsen, men för att det verkligen slog mig rätt i nyllet här och nu att jag verkligen älskar min familj, jag tycker verkligen synd om dom som inte har det bra hemma, det är viktigt, iaf för mig!

Nä nu ska jag torka tårarna och sätta mig på bussen till Norslund. Grey's night baby! C u , Maaad <3