Mad

imorse va en pers, på riktigt. Jag va så jävla trött när jag gick upp klockan åtta imorse och stegade i väg mot Granliden halv nio ännu en morgon! Väl där är det bara att byta om till dom vackra arbetskläderna och ta ur piercingen, för att förbereda sig för ännu en dag fylld med skratt, sura miner och en hel del dösnack! En del vet ju varken ut eller in och tror till och med att dom bara är där för en snabbvisit för att sen åka hem till en lugn och skön egen lägenhet igen. Men då är det bara att lugnt och sansat försöka förklara för 100ade gången att dom faktiskt bor där och att det är fint som snus!
Men idag tror jag att varenda pensionär hade vaknat på fel sida och dom blev då tröttare och grinigare för varje timme som gick. När klockan äntligen slog halv fyra så var det dags att gå hem tänkte jag. Men tjosan hoppsan, jag träffade visst P-nut i koridoren och tyckte att det va en ypperlig händelse, eftersom vi båda bor på KB och hon har bil.. ni fattar va jag menar.
Men först va vi tvugna att vänta till klockan fyra, hon får inte gå en minut tidigare.. Klockan fyra åkte vi och hämtade världens gulligaste lilla Emil på dagis. Emil ville ha glass och Patricia ville ha pizza, jag med.. så vi åkte och käkade. Det blev visst en bit över så vi åkte till Granliden och gav den till Angelica som jobbar delad tur idag. (pilutta dig)
Observera gärna att jag inte har varit hemma än vid detta tillfälle. Sen trodde jag ju då att jag skulle få åka hem och vila mig, men ack! Patricia åkte åt fel håll och käpp rätt åt helvete in i skogen. Upp till Vindkraftverken för att vara exakt. Men först åkte vi hel fel ett par gånger och rätt ner i ett fucking hål så jag tror att både jag och P-nut kissade liiiite i brallan där. Skämt-o-sido? Nej men tillbaka till vind-shiten. Det va as läbbigt att stå under en fet jävla propeller som snurrade i 170, fy fan. Emil tyckte inte ens att det va lite kul och jag och P-nut va bara livrädda. Sen blev det tråkigt och vi började åka mot KB. När vi svängde in på KB's parkering påminde Emil mig att jag visst hade lovat att gå till lekparken om han åt mat. fan. trött. Aja, har man lovat så har man. Det blev inte så långvarit när jag tog till det geniala - dock lite fega - tricket.. Ska vi gå hem och äta glass? Vi sprang hem. Mohahahaa.. Tro inte att jag gick hem efter det, nu sitter jag uppe vid en lika happy storasyster som alltid. Jag älskar dig med Jen <3

Snart ska jag gå och möta A tror jag, eller så skiter jag i det.. jag tror inte att jag orkar. WHAT EVER. Jag återkommer, nu känner jag mig hungrig igen - vilket måste vara helt och hållet inbillning. Det är omöjligt med tanke på att jag för typ en timme sen drog i mig typ en hel pizza.. fet. Ha det bra.. HOJ! mad.