Mad

Ensamhet. Att något så lugnt och skönt kan bli så enormt jobbigt och frustrerande. Jag sitter här hemma i Falun all by myself och tittar på Raise your voice. Det är väl sjätte filmen idag och sjätte gången jag gråter som ett barn utan godis på lördagar. Vi sov i Grängesberg i natt och skulle åka upp imorse, men vi missade buss-fan och skippade skolan. Det kändes så fruktansvärt onödigt att åka upp och hinna med en lektion. Dessutom var jag tvungen att ha med mig min dator upp hit. Ja iaf, vi åkte till stan men vände när vi såg bussen fly i fjärran. Jag va väl hemma till halv nio igen och hoppade i säng på en gång. Men inte för att sova faktiskt, jag drog i gång på en rulle på datorn och fastnade där helt enkelt. Det räckte inte med en film utan det slutade med att jag låg i sängen i typ nio timmar och tittade på fem hela filmer på rad. Det började med WildChild och fortsatte med The Ciderhouse rules, Nim's island, Patrik 1,5 och Definitely, maybe. Mkt sorgliga och as bra filmer. Det va en givande dag :) Sen åkte jag upp hit igen, efter en lång tid i Grängesberg. Det är konstigt att jag inte känner mig lättad att komma tillbaka, jag vet inte va det är men jag känner mig så jävla.. va ska man säga? Homesick? ja. hela tiden iaf.. så jävla jobbigt. Eller är det bara det att jag är galet skoltrött? Same shit. Jag vill inte vara här nu iaf. Allt känns sä jävla jobbigt..
Och det gör ju inte saken bättre att jag ska sova här själv i natt. I mörkret. Men Pontus och Daniel mötte mig vid tåget och följde med hit ett tag iaf. tack grabbar.. :)

Nu ska jag göra nytta och sen ska jag försöka sova, varför känns det så sjukt påfrestande? hemlängtan, skoltrött eller bara mörkrädd och beroende av andra? That's the pathetic question..

Give me a call if you read this now. 00.20.. gört.