Mad

Jag börjar sakta men säkert känna mig på bättringsvägen, tack och lov. Nu är det bara hostan kvar och huvudverk var och varannan dag, men det släpper väl det med snart. Det kanske inte va den läskiga svininfluensan trotts allt, jag kanske hade fel? Det kan ju även den bästa ha ibland. Men det är väl ingen vits att entra skolans område, både för smittrisken och för att det är rätt onödigt att åka till Falustad för två lektioner på en fredag.
I helgen blir det lugnt som fan, kanske ska träffa mina underbara ABB:are (+ kaka) en vända om tiden tillåter, det skulle vara trevligt med tanke på att jag inte har träffat den ena hälften på en månad och resten av halvan på hela sommarlovet. Så jag tycker att det börjar bli dags nu, jag saknar dom som fan.. Och en liten liten bit av dom saknar nog mig med. Men det skulle dom aldrig erkänna! Stolta jävlar det där..

Idag har jag mest setat uppe vid Jenny med Jojje medans Jen och Ankan har varit ute på sitt. Dagen har verkligen bara flugit förbi och jag kan knappt fatta att den redan är över. Nu på kvällskvisten tog jag en promenad i den friska luften - vilket va behövligt efter en vecka i sängen. Jag och Jojje traskade upp till öraberget och tjålade en skvätt med Mattis, men det blev bara en snabbvända. När jag kom tillbaka tog Jenny fram massa gamla kort, och när jag säger gamla så menar jag uråldriga. Vi satt och bläddrade och skrattade åt alla helsöta ungar i skolkataloger från typ 2000 och uppåt. Kan ju vara det roligaste man kan göra. Imorgon ska jag nog rota fram mamma och pappas gamla bilder, det är verkligen nostalgi <3