Mad

Nu har jag snart jobbat två tredjedelar av det jag ska, det känns fan helt okej. Men idag har det varit så jävla tråkigt på jobbet, jag ville faktiskt bara hem. Men det gick rätt bra på slutet när vi började spela spel. Jag får helt enkelt tänka på att det bara är en vecka kvar och sen är jag fri igen, men dock inte allt för länge - för sen ska man tillbaka till plugget. *suck* Nästa fredag får jag min lön iaf, det känns ju skönt! Jag hinner inte ens sluta jobba innan jag får dom efterlängtade pengarna.. Jag vet inte ens hur mkt jag får, typ 6 papp tror jag. Men det känns ändå bra.

Efter jobbet gick jag fram på berget till min far och lånade lite stålar som jag ska göra över med i helgen. Jo tack, för i helgen är det minsann Beach Party 09 i Kyrkviken!! Men jag tror ärligt talat inte att det här årets party kan slå förra årets helgalna fest. Det finns nog ingenting som kan slå det fan.. Men jag hoppas på finare väder, att få umgås med mina bästa och dricka/äta gott. Beach är nog lite av sommarens höjdpunkt! Ja fast i år va det ju typ Peace&Love. Men om man tänker lite överlag liksom. Hoppas helgen blir bra..

jag är trött på det här nu. På riktigt, jag orkar inte lyssna på allt gnäll. Jaja, det finns vissa som tänker typ så här Ja, jag vet hur det känns.. Men i don't give a single fuck. på riktigt. Jag vill inte att nån ska bry sig, snart bryter jag ihop. hur lätt tror ni att det är va? inte så jävla kul för nån..

Nu ska jag göra en fulig. Pivo <3 Ha det fint. PEACE - Mad.

imorse va en pers, på riktigt. Jag va så jävla trött när jag gick upp klockan åtta imorse och stegade i väg mot Granliden halv nio ännu en morgon! Väl där är det bara att byta om till dom vackra arbetskläderna och ta ur piercingen, för att förbereda sig för ännu en dag fylld med skratt, sura miner och en hel del dösnack! En del vet ju varken ut eller in och tror till och med att dom bara är där för en snabbvisit för att sen åka hem till en lugn och skön egen lägenhet igen. Men då är det bara att lugnt och sansat försöka förklara för 100ade gången att dom faktiskt bor där och att det är fint som snus!
Men idag tror jag att varenda pensionär hade vaknat på fel sida och dom blev då tröttare och grinigare för varje timme som gick. När klockan äntligen slog halv fyra så var det dags att gå hem tänkte jag. Men tjosan hoppsan, jag träffade visst P-nut i koridoren och tyckte att det va en ypperlig händelse, eftersom vi båda bor på KB och hon har bil.. ni fattar va jag menar.
Men först va vi tvugna att vänta till klockan fyra, hon får inte gå en minut tidigare.. Klockan fyra åkte vi och hämtade världens gulligaste lilla Emil på dagis. Emil ville ha glass och Patricia ville ha pizza, jag med.. så vi åkte och käkade. Det blev visst en bit över så vi åkte till Granliden och gav den till Angelica som jobbar delad tur idag. (pilutta dig)
Observera gärna att jag inte har varit hemma än vid detta tillfälle. Sen trodde jag ju då att jag skulle få åka hem och vila mig, men ack! Patricia åkte åt fel håll och käpp rätt åt helvete in i skogen. Upp till Vindkraftverken för att vara exakt. Men först åkte vi hel fel ett par gånger och rätt ner i ett fucking hål så jag tror att både jag och P-nut kissade liiiite i brallan där. Skämt-o-sido? Nej men tillbaka till vind-shiten. Det va as läbbigt att stå under en fet jävla propeller som snurrade i 170, fy fan. Emil tyckte inte ens att det va lite kul och jag och P-nut va bara livrädda. Sen blev det tråkigt och vi började åka mot KB. När vi svängde in på KB's parkering påminde Emil mig att jag visst hade lovat att gå till lekparken om han åt mat. fan. trött. Aja, har man lovat så har man. Det blev inte så långvarit när jag tog till det geniala - dock lite fega - tricket.. Ska vi gå hem och äta glass? Vi sprang hem. Mohahahaa.. Tro inte att jag gick hem efter det, nu sitter jag uppe vid en lika happy storasyster som alltid. Jag älskar dig med Jen <3

Snart ska jag gå och möta A tror jag, eller så skiter jag i det.. jag tror inte att jag orkar. WHAT EVER. Jag återkommer, nu känner jag mig hungrig igen - vilket måste vara helt och hållet inbillning. Det är omöjligt med tanke på att jag för typ en timme sen drog i mig typ en hel pizza.. fet. Ha det bra.. HOJ! mad.

Nu var första arbetsveckan avklarad och två står på tur. Det går bara lättare och lättare att jobba och socialisera sig med dom underbara människorna på Granis. Idag är det lördag och jag är ledig, sitter hemma vid Jenny och umgås med Jojje. Idag ska jag gå till vallen och titta på fotboll med Angelica, Jenny och Maria tror jag. Sen ska jag och A hitta på något festligt!

Jag är så trött på att sitta här och lyssna på musik som passar in på situationen, och bara bygga upp dom här irriterande känslorna som sticker i hela hjärtat på mig. Varför ska jag alltid trassla mig in i situationer som jag inte kan hantera? Men nu är det inte bara jag, det här är ohanterbart. Om, om, om.. det finns så mycket jag vill komma fram med här, men med tanke på att det är bara massa rikspuckon som läser min blogg så måste jag nog sluta nu. Men jag vill bara säga att jag skulle verkligen uppskatta om alla sket i va jag gjorde från och med nu. Back off. I don't give a fuck.

LOL. Mad.

Regn och rusk. Jag hatar det, Jenny hatar det, jojje hatar det, alla hatar det. Det har fan hällregnat hela jälva dagen och jag har varit jojjevakt idag, så det betyder att jag tillochmed har varit ute i det plaskblöta äckelvädret.. Detta påminner mig lite om ett inlägg jag skrev den 21 oktober förra året. Inte för att jag kommer ihåg det i huvudet, men nu i mina trista dagar har jag läst gamla inlägg - vilket är nostalgiskt och känsligt. Men tillbaka till saken, så här löd inlägget (!):

Livet är som trasiga skor i regnvädret. Ett snett steg i fel riktning och man blir genomblöt.. Man måste liksom tänka på sina steg i livet så man inte trampar i pölarna, akta sig för dom blöta partierna så man inte blir bjöt upp till knäna. Men det är inte så lätt alla gånger, jag om nån vet det.. Jag har gjort många dumma steg i helt fel riktning. Men ibland undrar jag om pölarna finns där för en anledning. Jag menar, det är ju inte pölar överallt, så dom måste ju ha en mening. Placeringen måste ju ha en betydelse. Eller så finns dom bara där för att livet inte ska vara en dans på rosor.. utan i vattenpölar!

Jag kommer ihåg när jag skrev detta, jag kommer ihåg vad som hade hänt för att locka fram dessa tankar och jag kommer ihåg när jag trampade i pölarna. Det va jag och Mathilda, det va en kall och blöt kväll i oktober. Vi stog och väntade på skjuts uppe på västra - jag med trasiga skor - och jag funderade på varför just jag va så messed up. Det har jag inte klurat ut än, vilket betyder att jag bara har blivit äldre och inte ett dugg klokare. Det spöregnar. Jag har åtminstone hela skor i dagsläget. Men livet blir tydligen inte lättare för det..

PEACE - Mad.