Mad

Ännu ett skrumpet inlägg av tristess i skolan. Varför är vi här? Jo, för att lära oss. Inte bara sitta rastlösa och inte göra ett jota. Jag menar, vi är inte här för att göra slavarbete som igår när vi stod och häftade AIDEMtidningar. Helt jävla otroligt.. Ska inte detta ge utbildning? Det trodde jag iaf. Men när denna skoldag är över får jag åka hem till lägenheten och fira att Höstlovet är här. Det ska firas, det lovar jag. Det bästa är att jag får fira det med mina kära vänner. Jessica och Rebecka kommer och spelar spel och så, sen sitter jag och innerligt hoppas på att Jonathan Oliver Kuusela kommer och gästar vårat enkla krypin! Jag saknar den grabben mer och mer, han är verkligen en riktig stjärna på min heaven-of-fame! Jag älskar honom så mkt, det finns nog ingen som kan locka ram mitt skratt på det viset som han. Ta Tantan, han är best!

Åh du härre i det blå, va är detta för liv egentligen? Det är ett måste att reda ut saker och ting. På fredag ska jag och brudarna vara kvar i lägenheten och spela lite spel och äta lite godsaker. Det ska bli trevligt, vi funderar även på att vara kvar på lördag också och köra samma grej igen! Falun är grejt, och inte minst på helgerna. Det är ju faktiskt då alla är lediga och man träffar mycke hyvens folk, jag behöver nytt umgänge! Det gamla börjar bli för vanligt. verkligen..

Mina inlägg är mest lösa tankar nu förtiden, men det är faktiskt därför jag har min blogg - för att ha möjligheten att få ner mina tankar i skrift och för att inte behöva säga det med ord till folket. Jag är inte så bra på att prata..

Jag har så mycket på hjärtat just för tillfället. Mycke tankar och så. Jag vill så mycket, jag har ambitioner i livet som jag aldrig trodde skulle dyka upp. Jag vill åstakomma saker liksom, bli bra på saker och så. Jag vill lära mig måla, skriva dikter, ta sånglektioner, lära mig spela piano med mera! Jag vill så mkt, men det känns som tiden är sneppet krorrig.

Jag ser verkligen upp till mina äldre systrar och tar verkligen till mig det dom säger. Det är väl det dom är tillför kanske, för att hjälpa och vägleda mig eftersom dom har varit med om i princip samma saker när dom va i min ålder. jag hoppas att jag är en lika bra förebild för Amanda som Jenny och Johanna är för oss.
Jag vill kunna måla och vara lika musikalisk som Johanna, hon är en hejare på allt sånt kul och jag önskar ibland att jag hade hennes vilja och envishet för att lära mig. Hon har verkligen talanger som inte alla vet om, hon är så mystisk och..great! Hon är en så självständig människa som jag aldrig kommer att bli.
Jag vill vara lika enastående på att skriva dikter och förmedla en känsla som Jenny, hon kan verkligen få mig att gråta i alla lägen. Både varma glädjetårar när hon berättar om något vackert, men även hjärtskärande sorgsna tårar när hon berättar om en film eller en verklig händelse. Jag känner alltid med henne, i allt. Vi är inte bara lika till utseendet utan i hjärtat också. Dock inte så mycket i huvudet egentligen, jag önskar att jag va lika klok som både Jenny och Johanna då och då.. Men det känns ibland som om jag är lite av det svarta fåret i familjen, inte som någon annan liksom.
Morbror Mats frågade till och med mamma och pappa om jag va familjens pajas här om dagen, ska man ta det som en komplimang eller? Jag antar att det är bra att vara rolig, men för mig är det lite som om jag döljer det jag egentligen känner. Det är bara en fasad ibland, men oftast är jag bara mig själv. Madeléne. Mad..
Jag vill aldrig svika mina systar, jag hoppas att dom inte blir besvikna på mina beslut, jag gör allt för många misstag för att överleva att göra dom ledsna.

Amanda har sina bra egenskaper hon med, men som hennes stora syster så är det min uppgift att vara en förebild för henne och inte tvärt om. Jag konstaterar alltså här och nu att jag älskar mina systar till max, dom är helt enkelt det bästa man kan få. Mamma och Pappa är såklart en kategori försig, dom är allt. Min familj är allt, jag älskar dom <3

Nu rinner tårarna ner för mina kinder, inte för att jag är så värst ledsen, men för att det verkligen slog mig rätt i nyllet här och nu att jag verkligen älskar min familj, jag tycker verkligen synd om dom som inte har det bra hemma, det är viktigt, iaf för mig!

Nä nu ska jag torka tårarna och sätta mig på bussen till Norslund. Grey's night baby! C u , Maaad <3 

Ja jag vet, nu är min blogg ännu snäppet tråkigare än förr. Men jag va extremt trött på den förra höstiga. Nu äre vinter, typ!
Det va mitt inlägg, ville i princip bara be om ursäkt för mitt tråkiga jag. Nu är det dags att krypa ner i min säng med min hårda kudde och nanna! Det är en dag imorgon oxå, en mkt dryg dag dessutom! Upp och åka med bussfan 07.50! iih..
Så en skön sovstund i sängen kommer behövas, tro mej gott folk..
Detta är officiellt över, det har det varit bra länge, men iaf.. vilket jag har vetat hela tiden men inte velat inse. Jaja, tillbaka till verkligheten och börja leva mitt gamla normala liv igen. Det känns som om detta är nu och inte sen, men det finns det folk som tvivlar starkt på. Men jag behöver ha mitt gamla liv tillbax, det är ganska fantastiskt ändå, utan tjolahoppsan-sa!
Live your life while you still got one to live..

Med det sagt så ska jag som sagt.. ja ni vet..vara försänkt i sömn, slumra, sussa, dåsa, tryna, slafa, slagga, knoppa, bryna, kvarta, nanna, snusa, lura.. ja, va man nu vill kalla det. Sömn ska det bli iaf!

Mad signing out, yo!

Livet är som trasiga skor i regnvädret. Ett snett steg i fel riktning och man blir genomblöt.. Man måste liksom tänka på sina steg i livet så man inte trampar i pölarna, akta sig för dom blöta partierna så man inte blir bjöt upp till knäna. Men det är inte så lätt alla gånger, jag om nån vet det.. Jag har gjort många dumma steg i helt fel riktning. Men ibland undrar jag om pölarna finns där för en anledning. Jag menar, det är ju inte pölar överallt, så dom måste ju ha en mening. Placeringen måste ju ha en betydelse. Eller så finns dom bara där för att livet inte ska vara en dans på rosor.. utan i vattenpölar!

Jag yrar.  Eller så är det så här kanske..  Det är oxå en fråga. Men inte en fråga jag tänker fördjupa mig närmre i just nu! Jag talar inte klarspråk av en anledning.
För nu ska jag sätta på mig ett par torra strumpor - eftersom dom andra blev blöta i regnet - och ta mej en promnad upp till parkskolan med Jesper och titta på musikcafé.
Det är nog bäst att jag tar ett par hela skor..

Over and out - Mad

I natt va jag verkligen i helvetet. Jag trodde inte att man bara kunde hamna i helvetet för ett sockerpiller, men så va verkligen fallet. Jag vaknade av att jag låg och vred och vände på mig av en fruktansvärd mensverk. Jag har aldrig känt något liknande. Jag drog i mig två alvedon och värmde på en flaska vatten och kröp ner i mitt iskalla rum igen, men fan va ont det gjorde. Jag somnade väl runt fyra imorse. Jag fattar inte att jag ens föll i sömn igen.
Imorse, klockan 12, ringde lillasyster och informerade om att det va kör klockan ett. Så jag drog på mig kläderna och sminkade på mig lite och drog till parkskolan. Kören va ungefär som när jag gick där. Sopranerna va mest tysta, Altarna pratade mest och killarna va där för att slippa lektionerna. Det va till och med samma låtar som när jag gick där, och det va lika kul. Jag ska allt styra upp det här när jag ska vara på Park i fyra hela veckor efter lovet och praktisera. Fan va roligt det ska bli, och det är verkligen ett plus att få befinna sig i Grängesberg i 5 hela veckor. (y) I can not wait.
Men det va trevligt att vara med på kören igen, och Amanda skämdes mest över mig. Det hjälpte ju inte att Erik fick hela kören att aplodera för mej och att han stog och berättade om min tid på park och att jag ska vara där i fyra hela veckor.
Men dom verkade tycka att det va ganska kul att jag va där, jag är lite rolig. Jag ska göra deras musiklektioner mkt festliga i fyra veckors tid, så dom ska fan bli ledsna när jag slutar. :) Haha

I helgen ska det bli ganska lurre, idag iaf! Blir nog hemma idag och vilar, imorgon ska jag vara med Mathilda och hälsa på Lisa en sväng om. Trevligt. Söndag blir ganska soft kan jag tänka mig. Jag vill leka med Jesper nån dag. han ska väl parta idag, så det har vi väl inte tid med. fy.. Han har aldrig tid med mej nå mer. Ungjävel.

Sitter i skolan och har foto. Jag har spenderat halva lektionen med att framkalla lite bilder i labbet, nu ska jag redigera mina digitala bilder, men jag har ingen ork. Dagen började inge bra, jag och Mathilda vaknade halv åtta med trötta ögon. Och när vi gick ut genom dörrn så spöregnade det, och ingen luva på tröjan. Man ville bara döda Moder Natur, verkligen. Kom till skolan med en tro att vi hade kommit försent, men det va inte fallet. Martin (lärarn) va mer sen, så det va ju bra iaf. 

Sitter i skolan och har Graf. Jag har så jävla ont i magen nu så jag tror att jag avlider. Det här gör jag helt i smyg, Thore skulle seriöst bli tokig om han märkte att jag tog ett litet break från arbetet för att skriva blogg. Men det här är viktigt. 

Förlåt för min lata stil och för min snäppa tid. Jag har varken orkat eller haft tid att skriva, jag har haft fullt upp med att tänka och gå i skolan. Det är inte så lätt att göra båda sakerna samtidigt. Jag är lite som en karl, kan inte göra två saker samtidigt. Jag tänker mkt på vem jag är och vart jag står i livet, det kanske låter lite egoistiskt men det är verkligen behövligt. Jag är lite ego just nu känner jag, det finns saker jag bara måste göra för att ta reda på vem jag är och va jag vill, det är inte så lätt att förklara. Människan får mej på skakiga ben..
Jaja, nog om mej. I helgen fyller Sofia Anna Sjögren år, närmare bestämt på söndag :) Grattis Fisen <3 Men då kan man ju inte ha födelsedagskalas, så kalaset äger rum på Lördag hemma vid systrarna Sjögren! Det ska bli mkt trevligt tycker jag :) Annars har jag inga större planer för helgen. Imorgon ska jag väl antagligen bara vara hemma. Baby ska väl dricka öl kan jag tro, med grabbarna, så då vill man inte ha mig med. Men om han inte ska det så ska jag väl kanske träffa honom? Om han vill och så..

Problem. Det finns alltid nått som stör mig i mitt liv. Jag har börjat tro att det är jag själv som skapar mina problem, för varje gång det går bra så hittar jag på nått bus som gör att allt stupar igen. Jag och Mathilda pratade om det och mkt mer. Jag kan nog inte med att ha det fullständigt bra, jag bara väntar på trubbel, och när det inte dyker upp nått så hittar jag på nått. Så att jag får kämpa lite. Jag tror att det är det jag är ute efter, något att kämpa för helt enkelt. Ja.
Ett annat problem i mitt liv är pengar. Min ekonomi är inte på topp just för tillfället. Efter som Sofia fyller år så går ju pengar till en prelle så klart. Så är jag skyldig Mathilda en hel hop cash. Och det hjälper ju inte att jag slänger bort resternade kronor på onödigheter, och bus. Det är inte så bra liksom.. Jag hade gärna sett att jag och brudarna skulle gå och bowla den här månaden men det ser inte så ljust ut faktiskt. ja! Jag måste färga håret oxå. Men sånt är livet. Får man längta till nästa månad?

Nu ska jag fortsätta med va jag har gjort dom senaste tolv timmarna, ligga i soffan och glo på bumburken - och ha bultande huvudvärk och feber. Men nu är det Idol så jag kan inte fortsätta titta på SATC. :/ Aja, Ida har inte kommit hem än. Homo! * Att bero på Idol - bästa sesongen på länge måste jag säga.. Jag gillar inte Idol annars men nu äre bra! Heja Johan <3
(va gillar ni nya headern då? Jag gillar'en faktiskt..)

Piiiz Kiwi <3